På väg hem skulle vi besöka Jan-ole och Merete ( inte Margaret som jag tidigare trott hon hette) De hade satt upp sin campingbil vid några vänners hytte och var på tur på fjället. När Jan-ole. Mötte oss visade det sig att Merete ramlat på väg ner och troligen brutit foten. Hon satt på en klippavsats ca 100 m upp på berget och de behövde hjälp att få ner henne. Min och troligen även pappas tanke när vi såg lutningen på berget var att en helikopter nog var enda lösningen men Jan-ole och hand vän Ole, ambulansförare, ville försöka lös det. En pjäxa fick bli fixering och med liggunderlag, rep och lakan bar de och pappa sig iväg. Vi stannade nere vid hytten och höll på att ätas upp av alla mygg men lite för nyfikna att gå in. Och ner kom de fastän pappa aldrig trodde det skulle gå när han var på väg upp!
Eftersom felställningen redan var korrigerad på plats av ambulansföraren, hans fru iva-sköterskan ombesörjt smärtlindringen ( behövde inte iv morfin vilket absolut fanns i deras första hjälpen väska) och Jan-ole konstaterat att det nog inte behöver opereras, fortsatte kvällen med en trevlig middag. Hytten var väl inte direkt en typisk sådan utan ett stort hus uppfört 1910 som bostad för rallarna. Ja din 6 månadersdag blev både lång och spännande Nore!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar